1. Jag är väldigt fast med vissa traditioner och kan må väldigt dåligt av tanken att det ska ändras. Jag skulle väl påstå att jag är väldigt töntig när det kommer till det här, och senast idag blev jag påmind om mitt beteende.
T.ex. Jag har gått på alla Harry Potter premiärer på bio, inte missat en enda. Och nyss så fick jag ett mail från min syster där hon frågar om jag vill på en festival i Spanien i sommar - och artistlistan såg grymt ut. Jag slår upp kalendern och finner att det är samma helg som Harry Potter 7 del 2 har premiär. VAD SKA JAG TA MIG TILL?! Jag kan inte hoppa över den sista HP premiären. Jag sa att jag är en tönt men än har jag inte sagt nej till festivalen.
2. Jag är plattfotad. Har inte insett det fören min mamma sa "Men gud vad plattfotad du är". Jag tycker inte att det ser ut som att jag är det - för jag har sett extremt platta fötter. Det här bidrar till att jag väldigt lätt får kramp/sendrag/liknande när jag tränar vilket är oerhört jobbigt. Så om ni ser mig så och skutta för mig själv så är det för att röra lite på fötterna - inte för att jag är schizofren och börjar leva ett annat liv. Det gör också att jag inte ens orkar ta mig ner för en skidbacke utan att vilja slita av mig skorna, och börja massera fotsingarna.
3. Jag klappar händerna till introt till "Vänner". Det här vet jag att jag inte är ensam om (min syster och ibland min mamma gör också det). Ni vet i introlåten till serien Vänner, precis efter första sjugna versen så låter det något som ett klappljud - och då klappar jag med. Det här gör jag alltid, vad jag än gör när det kommer, det finns alltid rum för en klapp. Om jag lagar mat, diskar, sitter vid datorn - you name it! Jag klappar ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar