Ett i-landsproblem att leva med

Min envisa sida säger mig - fortsätt så för det blir bättre då(!), men ibland håller inte det. Det håller definitivt inte när man har lite tid på sig och känner stress. Nu när jag ser tillbaka på mitt inte alls stora problem, utan bara en onödighet att tönta sig över, så tar jag lärdom av en sak men jag vet inte hur jag ska definiera det.

Problemet handlar om min seriöst värdelösa Samsung Galaxy 5. Jag har ALLTID haft en Ericsson mobil, som jag har varit väldigt nöjd med och som har hållt länge och bra. Batteri tiden har varit bra, mottagning bra (vet att det inte handlar om självaste mobilen alltid men ni fattar) osv. När sedan nymodigheten kom att man ska kunna peka på skärmen insåg jag snabbt att det här var INTE något för mig. Jag påstår mig inte ha tjocka fingrar men att skriva ett litet sms (om bara ett ord!) fungerar inte på en touch-mobil.
Ändå, när min Ericsson svek mig och jag var tvungen att köpa en ny mobil (blev snarare tvingad efter att ingen kunde höra mig prata pga ett onådigt tjut i förra mobilen) så blir det en touch-mobil i alla fall! Varför?! Jo, på grund av en otålig människa som var med mig och säger den här blir ju bra! Nej, det blir den inte. Och det blir heller ingen Ericsson som jag alltid lyckas att övervinna utan en Samsung.

Misstag efter misstag lever jag nu med min mobil som jag inte kan skriva vanliga sms från, inte använda alla funktioner då det är helt ofattbart hur man ska ladda ner applikationer, inga hörlurar (eftersom de som följde med sög och de jag hittade på rean inte passade just min mobil - vad hände med samma uttag på alla mobiler?!)...

Jag sammanfattar det här med att jag ska ta ett snack med Samsungs kundsupport. Jag avslutar inte med ett hot med den personen som jobbar där som kommer att få mitt samtal, kommer nog mer tycka synd om människan som kommer handskas med en oteknisk mig. Denna person ta emot konsekvenserna för vad Samsung har gjort för skit mobiler.
Stackars han, stackars mig.