Du förstör mig utan att veta om det

Om man för en gångs skull kunde bromsa tankarna, leva i nuet och stunta i allt annat. Det vore något jag skulle tycka om.
Jag tänker mycket, ibland för mycket. Jag tänker framåt, tänker drömmar, tänker önskningar, tänker tankar. Ibland någon annans. Och det bli för mycket.
Trodde först att det handlade om dig men det är ju mig själv som jag har att skylla. Det är inte bra.