Turkosorizing

Det ordet förklarar min helg så otroligt bra - och tyvärr förstår nog endast jag och alla dem som var på samma föreläsning som mig, vad jag menar med det.

Min dag på VIP-dagarna avslutades med en föreläsning som hette "Rocket science eller hokus pokus". Jätte bra var den, gick där ifrån med ett leende som jag fortfarande kan plocka fram. Den handlad om värdskap - Konsten att få människor att känna sig välkomna. Mot slutet pratade föreläsaren Jan Gunnarsson om att man har 3 olika dagar - "Svarta", "Gråa" och "Turkosa".
Svarta var de man inte kan undvika - så som döden.
De gråa var dem man vaknar och hela världen är emot en. Man vill inte se sig i spegeln, bilen som kör snabbt förbi dig vid övergångsstället är en idiot, ryggen bara värker och du undviker den jobbiga kollegan som bara klagar om sitt knä.
De turkosa är när man vaknar 3 minuter innan väckarklockan ringer, man hoppar upp ur sängen och tänker "Mitt hjärta fungerar, mina lungor hjälper mig andas, mina tår går att vifta på, jag känner doften av kaffe från köket", ser sig i spegeln oc kan inte undvika att kommentera vilken snygging man ser i spegelbilden. Bilen som kör snabbt förbi dig vid övergångsstället såg dig nog inte. Kollegan frågar man om hur knät är, värken är gör ont i vänstra benet och man svarar "Men det högra knät då?" och får svaret att allt känns bra - Vilken tur att det ena knät är ändå!.

De här turkosa dagarna menade Lars att man ska dela med sig av och turkosifiera andra, och han talade så jävla rätt. Gråa dagarna hade man bara sig själv att skylla på, för det är ens egna inställning till allt som påverkar en - det är ingen annan.
Jag kan inte skriva bättre än vad han talade men han påverkade mig och nu vill jag turkosifiera människor i min omgivning.